publicerad: 2015
banmästare
ban|mäst·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑mästarna 1bana 1 mästare
Singular | |
---|---|
en banmästare | obestämd form |
en banmästares | obestämd form genitiv |
banmästaren | bestämd form |
banmästarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
banmästare | obestämd form |
banmästares | obestämd form genitiv |
banmästarna | bestämd form |
banmästarnas | bestämd form genitiv |