publicerad: 2015
barnjungfru
barn|jung·fru
substantiv
~n ~r • ⟨ngt åld.⟩ till jungfru 2 barn
Singular | |
---|---|
en barnjungfru | obestämd form |
en barnjungfrus | obestämd form genitiv |
barnjungfrun | bestämd form |
barnjungfruns | bestämd form genitiv |
Plural | |
barnjungfrur | obestämd form |
barnjungfrurs | obestämd form genitiv |
barnjungfrurna | bestämd form |
barnjungfrurnas | bestämd form genitiv |