publicerad: 2015
barnrumpa
barn|rumpa
substantiv
~n ‑rumpor • ⟨vard.⟩ äv. barn; oerfaren person
Singular | |
---|---|
en barnrumpa | obestämd form |
en barnrumpas | obestämd form genitiv |
barnrumpan | bestämd form |
barnrumpans | bestämd form genitiv |
Plural | |
barnrumpor | obestämd form |
barnrumpors | obestämd form genitiv |
barnrumporna | bestämd form |
barnrumpornas | bestämd form genitiv |