publicerad: 2015
beatnik
beat·nik
[bi´t‑]
substantiv
~en; pl. ~ar hellre än ~s • medlem av en bohemisk rörelse i USA på 1950-talet
Singular | |
---|---|
en beatnik | obestämd form |
en beatniks | obestämd form genitiv |
beatniken | bestämd form |
beatnikens | bestämd form genitiv |
Plural | |
beatnikar (beatniks) | obestämd form |
beatnikars (beatniks) | obestämd form genitiv |
beatnikarna | bestämd form |
beatnikarnas | bestämd form genitiv |