SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SAOL

Svenska Akademiens ordlista

publicerad: 2015  

belackare

be·­lack·­are substantiv ~n; pl. ~, best. pl. belackarna belacka

Singular
en belackare	obestämd form
en belackares	obestämd form genitiv
belackaren	bestämd form
belackarens	bestämd form genitiv
Plural
belackare	obestämd form
belackares	obestämd form genitiv
belackarna	bestämd form
belackarnas	bestämd form genitiv

SAOL

Alfabetisk lista

  bekännelseskrift subst.
  bekännelsetrogen adj.
  bekännelsetrohet subst.
  bel subst.
  belacka verb
  belackare subst.
  belag subst.
  belamra verb
  belamring subst.
  belanga verb
  belasta verb

  Till   alla ordböcker