publicerad: 2015
belacka
be·lacka
verb
~de ~t • ⟨åld.⟩ förtala; smäda
Finita former | |
---|---|
belackar | presens aktiv |
belackas | presens passiv |
belackade | preteritum aktiv |
belackades | preteritum passiv |
belacka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att belacka | infinitiv aktiv |
att belackas | infinitiv passiv |
har/hade belackat | supinum aktiv |
har/hade belackats | supinum passiv |
Presens particip | |
belackande | |
Perfekt particip | |
en belackad + substantiv | |
ett belackat + substantiv | |
den/det/de belackade + substantiv |