publicerad: 2015
belgare
belg·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. belgarna • belgier
Singular | |
---|---|
en belgare | obestämd form |
en belgares | obestämd form genitiv |
belgaren | bestämd form |
belgarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
belgare | obestämd form |
belgares | obestämd form genitiv |
belgarna | bestämd form |
belgarnas | bestämd form genitiv |