SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
benbrott
ben|­brott substantiv ~et; pl. ~ till brott 3 och särsk. till ben 2
Singular
ett benbrottobestämd form
ett benbrottsobestämd form genitiv
benbrottetbestämd form
benbrottetsbestämd form genitiv
Plural
benbrottobestämd form
benbrottsobestämd form genitiv
benbrottenbestämd form
benbrottensbestämd form genitiv