publicerad: 2015
benhinna
ben|hinna
substantiv
~n ‑hinnor ben 1 1hinna
Singular | |
---|---|
en benhinna | obestämd form |
en benhinnas | obestämd form genitiv |
benhinnan | bestämd form |
benhinnans | bestämd form genitiv |
Plural | |
benhinnor | obestämd form |
benhinnors | obestämd form genitiv |
benhinnorna | bestämd form |
benhinnornas | bestämd form genitiv |