publicerad: 2015
bentackling
ben|tackl·ing
substantiv
~en ~ar • till ben 2 och tackling 2
Singular | |
---|---|
en bentackling | obestämd form |
en bentacklings | obestämd form genitiv |
bentacklingen | bestämd form |
bentacklingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bentacklingar | obestämd form |
bentacklingars | obestämd form genitiv |
bentacklingarna | bestämd form |
bentacklingarnas | bestämd form genitiv |