publicerad: 2015
benutrymme
ben|ut·rymme
substantiv
~t ~n • t.ex. i bil; till ben 2
Singular | |
---|---|
ett benutrymme | obestämd form |
ett benutrymmes | obestämd form genitiv |
benutrymmet | bestämd form |
benutrymmets | bestämd form genitiv |
Plural | |
benutrymmen | obestämd form |
benutrymmens | obestämd form genitiv |
benutrymmena | bestämd form |
benutrymmenas | bestämd form genitiv |