publicerad: 2015
beridare
be·rid·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. beridarna • person som yrkesmässigt utbildar hästar
Singular | |
---|---|
en beridare | obestämd form |
en beridares | obestämd form genitiv |
beridaren | bestämd form |
beridarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
beridare | obestämd form |
beridares | obestämd form genitiv |
beridarna | bestämd form |
beridarnas | bestämd form genitiv |