publicerad: 2015
beteendevetare
be·te·ende|vet·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑vetarna beteende veta
Singular | |
---|---|
en beteendevetare | obestämd form |
en beteendevetares | obestämd form genitiv |
beteendevetaren | bestämd form |
beteendevetarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
beteendevetare | obestämd form |
beteendevetares | obestämd form genitiv |
beteendevetarna | bestämd form |
beteendevetarnas | bestämd form genitiv |