publicerad: 2015
beundrare
be·undr·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. beundrarna • äv. person som hoppas på en relation med ngn
Singular | |
---|---|
en beundrare | obestämd form |
en beundrares | obestämd form genitiv |
beundraren | bestämd form |
beundrarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
beundrare | obestämd form |
beundrares | obestämd form genitiv |
beundrarna | bestämd form |
beundrarnas | bestämd form genitiv |