publicerad: 2015
beundrarinna
be·undr·ar·inna
[‑in`a]
substantiv
~n beundrarinnor • jfr beundrare
Singular | |
---|---|
en beundrarinna | obestämd form |
en beundrarinnas | obestämd form genitiv |
beundrarinnan | bestämd form |
beundrarinnans | bestämd form genitiv |
Plural | |
beundrarinnor | obestämd form |
beundrarinnors | obestämd form genitiv |
beundrarinnorna | bestämd form |
beundrarinnornas | bestämd form genitiv |