publicerad: 2015
birgittin
birgitt·in
[‑i´n]
substantiv
~en ~er • medlem av birgittinorden
Singular | |
---|---|
en birgittin | obestämd form |
en birgittins | obestämd form genitiv |
birgittinen | bestämd form |
birgittinens | bestämd form genitiv |
Plural | |
birgittiner | obestämd form |
birgittiners | obestämd form genitiv |
birgittinerna | bestämd form |
birgittinernas | bestämd form genitiv |