blibli
el. åld. bliva
verb
blev, blivit, bliven blivet blivna, pres. blir el. åld. bliver, imper. bli el. åld. bliv | Finita former |
|---|
| blir (bliver) | presens aktiv |
| blev | preteritum aktiv |
| bli (bliv) | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att bli (bliva) | infinitiv aktiv |
| har/hade blivit | supinum aktiv |
| Presens particip |
|---|
| blivande |
| Perfekt particip |
|---|
| en bliven + substantiv |
| ett blivet + substantiv |
| den/det/de blivna + substantiv |
| den blivne + maskulint substantiv |
bli av
1 komma till stånd: festen blir verkligen av!2 hamna: var blev bollen av?3 komma fram ngt värdefullt ur: det blev ingenting av projektet4 bli av med ngt mista ngtInfinita formeratt bli avinfinitiv aktivPresens participavblivandePerfekt participen avbliven + substantivett avblivet + substantivden/det/de avblivna + substantivden avblivne + maskulint substantiv
bli till
• uppståInfinita formeratt bli tillinfinitiv aktivPresens participtillblivandePerfekt participen tillbliven + substantivett tillblivet + substantivden/det/de tillblivna + substantivden tillblivne + maskulint substantiv
