publicerad: 2015
borgarstånd
borg·ar|stånd
substantiv
~et • i äldre tid; till borgare 1 och 3stånd 1
| Singular | |
|---|---|
| ett borgarstånd | obestämd form |
| ett borgarstånds | obestämd form genitiv |
| borgarståndet | bestämd form |
| borgarståndets | bestämd form genitiv |


