publicerad: 2015
bränning
bränn·ing
substantiv
~en ~ar 1 till bränna 1,2: bränning av keramik2 våg som bryts mot strand el. undervattensgrund
Singular | |
---|---|
en bränning | obestämd form |
en brännings | obestämd form genitiv |
bränningen | bestämd form |
bränningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bränningar | obestämd form |
bränningars | obestämd form genitiv |
bränningarna | bestämd form |
bränningarnas | bestämd form genitiv |