publicerad: 2015
brakförlust
brak|för·lust
substantiv
~en ~er • ⟨vard.⟩ stor förlust; till förlust 2
Singular | |
---|---|
en brakförlust | obestämd form |
en brakförlusts | obestämd form genitiv |
brakförlusten | bestämd form |
brakförlustens | bestämd form genitiv |
Plural | |
brakförluster | obestämd form |
brakförlusters | obestämd form genitiv |
brakförlusterna | bestämd form |
brakförlusternas | bestämd form genitiv |