publicerad: 2015
brottare
brott·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. brottarna brotta
Singular | |
---|---|
en brottare | obestämd form |
en brottares | obestämd form genitiv |
brottaren | bestämd form |
brottarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
brottare | obestämd form |
brottares | obestämd form genitiv |
brottarna | bestämd form |
brottarnas | bestämd form genitiv |