publicerad: 2015
brottsfall
brotts|fall
substantiv
~et; pl. ~ • till fall 2 brott 1
Singular | |
---|---|
ett brottsfall | obestämd form |
ett brottsfalls | obestämd form genitiv |
brottsfallet | bestämd form |
brottsfallets | bestämd form genitiv |
Plural | |
brottsfall | obestämd form |
brottsfalls | obestämd form genitiv |
brottsfallen | bestämd form |
brottsfallens | bestämd form genitiv |