publicerad: 2015
bugning
bug·ning
substantiv
~en ~ar buga
Singular | |
---|---|
en bugning | obestämd form |
en bugnings | obestämd form genitiv |
bugningen | bestämd form |
bugningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bugningar | obestämd form |
bugningars | obestämd form genitiv |
bugningarna | bestämd form |
bugningarnas | bestämd form genitiv |