publicerad: 2015
burgavel
bur|gavel
substantiv
~n ‑gavlar • till bur 2 gavel
Singular | |
---|---|
en burgavel | obestämd form |
en burgavels | obestämd form genitiv |
burgaveln | bestämd form |
burgavelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
burgavlar | obestämd form |
burgavlars | obestämd form genitiv |
burgavlarna | bestämd form |
burgavlarnas | bestämd form genitiv |