publicerad: 2015
centrallyriker
centr·al|lyr·ik·er
substantiv
~n; pl. ~ centrallyrik
Singular | |
---|---|
en centrallyriker | obestämd form |
en centrallyrikers | obestämd form genitiv |
centrallyrikern | bestämd form |
centrallyrikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
centrallyriker | obestämd form |
centrallyrikers | obestämd form genitiv |
centrallyrikerna | bestämd form |
centrallyrikernas | bestämd form genitiv |