publicerad: 2015
destruktivitet
de·strukt·iv·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en destruktiv
Singular | |
---|---|
en destruktivitet | obestämd form |
en destruktivitets | obestämd form genitiv |
destruktiviteten | bestämd form |
destruktivitetens | bestämd form genitiv |