publicerad: 2015
dissning
diss·ning
substantiv
~en ~ar • ⟨vard.⟩ dissa
Singular | |
---|---|
en dissning | obestämd form |
en dissnings | obestämd form genitiv |
dissningen | bestämd form |
dissningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
dissningar | obestämd form |
dissningars | obestämd form genitiv |
dissningarna | bestämd form |
dissningarnas | bestämd form genitiv |