publicerad: 2015
distrahera
dis·trah·era
verb
~de ~t • förströ; göra förströdd; störa; jfr distraktion
Finita former | |
---|---|
distraherar | presens aktiv |
distraheras | presens passiv |
distraherade | preteritum aktiv |
distraherades | preteritum passiv |
distrahera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att distrahera | infinitiv aktiv |
att distraheras | infinitiv passiv |
har/hade distraherat | supinum aktiv |
har/hade distraherats | supinum passiv |
Presens particip | |
distraherande | |
Perfekt particip | |
en distraherad + substantiv | |
ett distraherat + substantiv | |
den/det/de distraherade + substantiv |