publicerad: 2015
distriktstandläkare
di·strikts|tand·läk·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑tandläkarna distrikt tandläkare
Singular | |
---|---|
en distriktstandläkare | obestämd form |
en distriktstandläkares | obestämd form genitiv |
distriktstandläkaren | bestämd form |
distriktstandläkarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
distriktstandläkare | obestämd form |
distriktstandläkares | obestämd form genitiv |
distriktstandläkarna | bestämd form |
distriktstandläkarnas | bestämd form genitiv |