publicerad: 2015
dubbelbestraffning
dubbel|be·straff·ning
substantiv
~en ~ar • ⟨jur.⟩ 1dubbel bestraffning
Singular | |
---|---|
en dubbelbestraffning | obestämd form |
en dubbelbestraffnings | obestämd form genitiv |
dubbelbestraffningen | bestämd form |
dubbelbestraffningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
dubbelbestraffningar | obestämd form |
dubbelbestraffningars | obestämd form genitiv |
dubbelbestraffningarna | bestämd form |
dubbelbestraffningarnas | bestämd form genitiv |