publicerad: 2015
dubbeltimme
dubbel|timme
el. dubbel|timma
substantiv
~n ‑timmar • i skolan
Singular | |
---|---|
en dubbeltimme (en dubbeltimma) | obestämd form |
en dubbeltimmes (en dubbeltimmas) | obestämd form genitiv |
dubbeltimmen (dubbeltimman) | bestämd form |
dubbeltimmens (dubbeltimmans) | bestämd form genitiv |
Plural | |
dubbeltimmar | obestämd form |
dubbeltimmars | obestämd form genitiv |
dubbeltimmarna | bestämd form |
dubbeltimmarnas | bestämd form genitiv |