publicerad: 2015
dublon
dubl·on
[‑o´n el. ‑å´n]
substantiv
~en ~er • ett äldre spanskt guldmynt
Singular | |
---|---|
en dublon | obestämd form |
en dublons | obestämd form genitiv |
dublonen | bestämd form |
dublonens | bestämd form genitiv |
Plural | |
dubloner | obestämd form |
dubloners | obestämd form genitiv |
dublonerna | bestämd form |
dublonernas | bestämd form genitiv |