publicerad: 2015
dyslektiker
dys·lekt·ik·er
[‑lek´t‑]
substantiv
~n; pl. ~ • person med dyslexi
Singular | |
---|---|
en dyslektiker | obestämd form |
en dyslektikers | obestämd form genitiv |
dyslektikern | bestämd form |
dyslektikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
dyslektiker | obestämd form |
dyslektikers | obestämd form genitiv |
dyslektikerna | bestämd form |
dyslektikernas | bestämd form genitiv |