publicerad: 2015
eforus
efor·us
[e´for‑]
substantiv; best. ~; pl. eforer [efå´r‑ el. efo´r‑] • i äldre tid: biskop som övervakare av de högre skolorna i stiftet
Singular | |
---|---|
en eforus | obestämd form |
en eforus | obestämd form genitiv |
eforus | bestämd form |
eforus | bestämd form genitiv |
Plural | |
eforer | obestämd form |
eforers | obestämd form genitiv |
eforerna | bestämd form |
eforernas | bestämd form genitiv |