publicerad: 2015
eminens
e·min·ens
[‑en´s]
substantiv
~en ~er • kardinal; grå eminens tillbakadragen men i verkligheten mäktig person
Singular | |
---|---|
en eminens | obestämd form |
en eminens | obestämd form genitiv |
eminensen | bestämd form |
eminensens | bestämd form genitiv |
Plural | |
eminenser | obestämd form |
eminensers | obestämd form genitiv |
eminenserna | bestämd form |
eminensernas | bestämd form genitiv |