publicerad: 2015
emir
emir
[emi´r]
substantiv
~en ~er • muslimsk furste
Singular | |
---|---|
en emir | obestämd form |
en emirs | obestämd form genitiv |
emiren | bestämd form |
emirens | bestämd form genitiv |
Plural | |
emirer | obestämd form |
emirers | obestämd form genitiv |
emirerna | bestämd form |
emirernas | bestämd form genitiv |