publicerad: 2015
bära
bära
verb
bar, burit, buren buret burna, pres. bär • bära en väska; bära svarta kläder; bära sitt öde med värdighet
Finita former | |
---|---|
bär | presens aktiv |
bärs (bäres) | presens passiv |
bar | preteritum aktiv |
bars | preteritum passiv |
bär | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att bära | infinitiv aktiv |
att bäras | infinitiv passiv |
har/hade burit | supinum aktiv |
har/hade burits | supinum passiv |
Presens particip | |
bärande | |
Perfekt particip | |
en buren + substantiv | |
ett buret + substantiv | |
den/det/de burna + substantiv | |
den burne + maskulint substantiv |
bära av
1 stöta ifrån: bära av mot kajen med båtshaken2 nu bar det av (mot söder) nu påbörjades resanInfinita former att bära av infinitiv aktiv Presens particip avbärande Perfekt particip en avburen + substantiv ett avburet + substantiv den/det/de avburna + substantiv den avburne + maskulint substantiv
bära emot
• kännas obehagligt el. motbjudande: det bar emot att erkänna att han hade haft felInfinita former att bära emot infinitiv aktiv Presens particip emotbärande Perfekt particip en emotburen + substantiv ett emotburet + substantiv den/det/de emotburna + substantiv den emotburne + maskulint substantiv
bära sig
1 gå ihop ekonomiskt2 det bar sig inte bättre än att ... det hände sig så illa att ...Ordform(er) bära sig
bära sig åt
• bete sig på visst sätt (bra el. dåligt): vad du bär dig bakvänt åt!; hur bär du dig åt för att alltid vara så snygg?Infinita former att bära sig åt infinitiv aktiv