publicerad: 2015
enhörning
en|hörn·ing
substantiv
~en ~ar • ett sagodjur med ett långt horn i pannan
Singular | |
---|---|
en enhörning | obestämd form |
en enhörnings | obestämd form genitiv |
enhörningen | bestämd form |
enhörningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
enhörningar | obestämd form |
enhörningars | obestämd form genitiv |
enhörningarna | bestämd form |
enhörningarnas | bestämd form genitiv |