publicerad: 2015
ensam
en·sam
[en`‑ el. e`n‑]
adjektiv
~t ~ma • utan sällskap
Positiv | |
---|---|
en ensam + substantiv | |
ett ensamt + substantiv | |
den/det/de ensamma + substantiv | |
den ensamme + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de ensammare + substantiv | |
Superlativ | |
är ensammast | |
den/det/de ensammaste + substantiv |