publicerad: 2015
enstöring
en|stör·ing
substantiv
~en ~ar • enstörig person
Singular | |
---|---|
en enstöring | obestämd form |
en enstörings | obestämd form genitiv |
enstöringen | bestämd form |
enstöringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
enstöringar | obestämd form |
enstöringars | obestämd form genitiv |
enstöringarna | bestämd form |
enstöringarnas | bestämd form genitiv |