publicerad: 2015
epitel
epi·tel
[‑te´l]
substantiv
~et; pl. ~ • cellvävnad som täcker kroppens yttre och inre ytor
Singular | |
---|---|
ett epitel | obestämd form |
ett epitels | obestämd form genitiv |
epitelet | bestämd form |
epitelets | bestämd form genitiv |
Plural | |
epitel | obestämd form |
epitels | obestämd form genitiv |
epitelen | bestämd form |
epitelens | bestämd form genitiv |