publicerad: 2015
fältherre
fält|herre
substantiv
~n ‑herrar • hög militär
Singular | |
---|---|
en fältherre | obestämd form |
en fältherres | obestämd form genitiv |
fältherren | bestämd form |
fältherrens | bestämd form genitiv |
Plural | |
fältherrar | obestämd form |
fältherrars | obestämd form genitiv |
fältherrarna | bestämd form |
fältherrarnas | bestämd form genitiv |