publicerad: 2015
föranleda
för|an·leda
[fö`r‑]
verb
‑anledde, ‑anlett, ‑anledd n. ‑anlett, pres. ‑anleder • leda till, orsaka
Finita former | |
---|---|
föranleder | presens aktiv |
föranleds (föranledes) | presens passiv |
föranledde | preteritum aktiv |
föranleddes | preteritum passiv |
föranled | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att föranleda | infinitiv aktiv |
att föranledas | infinitiv passiv |
har/hade föranlett | supinum aktiv |
har/hade föranletts | supinum passiv |
Presens particip | |
föranledande | |
Perfekt particip | |
en föranledd + substantiv | |
ett föranlett + substantiv | |
den/det/de föranledda + substantiv |