publicerad: 2015
förbrytare
för·bryt·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. förbrytarna förbryta
Singular | |
---|---|
en förbrytare | obestämd form |
en förbrytares | obestämd form genitiv |
förbrytaren | bestämd form |
förbrytarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förbrytare | obestämd form |
förbrytares | obestämd form genitiv |
förbrytarna | bestämd form |
förbrytarnas | bestämd form genitiv |