publicerad: 2015
förbrytelse
för·bryt·else
substantiv
~n ~r • brottslig gärning
Singular | |
---|---|
en förbrytelse | obestämd form |
en förbrytelses | obestämd form genitiv |
förbrytelsen | bestämd form |
förbrytelsens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förbrytelser | obestämd form |
förbrytelsers | obestämd form genitiv |
förbrytelserna | bestämd form |
förbrytelsernas | bestämd form genitiv |