publicerad: 2015
föregångare
före|gång·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑gångarna föregå
Singular | |
---|---|
en föregångare | obestämd form |
en föregångares | obestämd form genitiv |
föregångaren | bestämd form |
föregångarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
föregångare | obestämd form |
föregångares | obestämd form genitiv |
föregångarna | bestämd form |
föregångarnas | bestämd form genitiv |