publicerad: 2015
förehavande
före|hav·ande
substantiv
~t ~n • mest i pl.; görande, agerande
Singular | |
---|---|
ett förehavande | obestämd form |
ett förehavandes | obestämd form genitiv |
förehavandet | bestämd form |
förehavandets | bestämd form genitiv |
Plural | |
förehavanden | obestämd form |
förehavandens | obestämd form genitiv |
förehavandena | bestämd form |
förehavandenas | bestämd form genitiv |