publicerad: 2015
förgäta
för·gäta
verb
förgätit, förgäten förgätet förgätna, pres. förgäter • pret. saknas; ⟨åld.⟩ glömma
Finita former | |
---|---|
förgäter | presens aktiv |
förgäts (förgätes) | presens passiv |
förgät | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förgäta | infinitiv aktiv |
att förgätas | infinitiv passiv |
har/hade förgätit | supinum aktiv |
har/hade förgätits | supinum passiv |
Presens particip | |
förgätande | |
Perfekt particip | |
en förgäten + substantiv | |
ett förgätet + substantiv | |
den/det/de förgätna + substantiv | |
den förgätne + maskulint substantiv |