publicerad: 2015
förgripa
för·gripa
verb
förgrep, förgripit, pres. förgriper • tills. med sig:
Finita former | |
---|---|
förgriper | presens aktiv |
förgrep | preteritum aktiv |
förgrip | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förgripa | infinitiv aktiv |
har/hade förgripit | supinum aktiv |
Presens particip | |
förgripande |
förgripa sig
• förgripa sig på ngn våldföra sig på ngn; kränka ngnOrdform(er) förgripa sig