publicerad: 2015
förhäva
för·häva
verb
förhävde förhävt • tills. med sig:
Finita former | |
---|---|
förhäver | presens aktiv |
förhävde | preteritum aktiv |
förhäv | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förhäva | infinitiv aktiv |
har/hade förhävt | supinum aktiv |
Presens particip | |
förhävande |
förhäva sig
• överskatta sin förmåga, vara högfärdigOrdform(er) förhäva sig